Fridag i dag och tillbaka till jobbet i morgon, skönt att veta vad man skall göra. I går kväll beslutade jag mig för att jag skulle ut och springa minst två timmar i dag. Sagt och gjort, i med lite frukost på med löparskorna och ut på vägarna. Vilket väder det var, solen sken och det var ett par minus i luften. Hade tagit på mig vätskebältet och även försett mig med lite gel från Maxim, så förutsättningarna för en skön långlöpning fanns där. Valde en bana med långa flacka partier och en och annan härlig backe. Kändes bra nästan hela tiden, dock blev jag lite öm i höger vad på slutet. Efter två timmar och 30 minuter var jag åter hemmet efter det skönast långpasset på flera år. Har nu käkat en halv, stor, potatisgratän med mängder av nyttiga grönsaker till, och det smakade mycket gott. Känner mig därför mätt, nöjd och härligt avslappnad.

Satt efter maten och tittade ut på det fina soliga vädret och fick en fundering i mitt huvud. Varför har jag sådana problem med att motivera mig till att cykla i två timmar 30 minuter, när jag utan att ens ifrågasätta mig själv det minsta ger mig ut och springer lika lång stund?

I morgon är det träningsmatch för Elfsborg på Arenan. De möter det danska laget Bröndby. Jag och några till skall vara där för jobbets räkning, men vi förväntar oss inga som helst problem. Hoppas detta stämmer och att våra Elfsborgare inte är allt för nedtränade, de har visst kört hårt en period har jag hört. Troligtvis slet Bella ut sig på sin i Borås Tidning redovisade julträning och är därför jumskskadad, men vi har ju fått Sjöhage tillbaka så viss snabbhet går kanske att frambringa.

Själv gillar jag Mattias Svensson och då främst för hans inställning. Om denna kunde sprida sig till de övriga i laget kommer Elfsborg åter att stå som svenska mästare när säsongen är slut. Om de bara tränar upp konditionen så de orkar mer än 60 minuter förståss.