Idag har det varit en varierande dag. Klockan 10.30 var det dags att krypa upp och sätta sig i tanläkarstolen, för den årliga genomgången. För 750 kronor konstaterade tandläkaren att jag inte hade någon tandsten, tog några röntgenbilder och konstaterade att jag på grund av en tandspricka var tvungen att komma tillbaka nästa vecka. Kostnaden för det besöket beräknades snabbt till 1020 kronor, men då ingår lite bedövning också. Som avslutning på besöket i dag fick jag även skölja munnen i 30 sekunder med lite fluor. Tankarna gick direkt tillbaka till det åtekommande fluortants besöket i grundskolan, hua.

Klockan 13 var det nedsläpp i en innebandyturnering på jobbet. Jag ingick i ett lag och fick stötta ett annat, som hade väldigt ont om folk. Summan av detta blev att jag fick spela nio stycken matcher á 12 minuter. Jäklar vad roligt det var. Jag är något av en slowstarter så när jag får hålla på så här länge och spela går det till slut ganska bra. Egentligen är jag inte så duktig på detta med innebandy, men min goda kondition gör att jag springer skiten ur de flesta motståndarna och till slut gör även jag mål. Resultatet blev att jag placerade mig både på andra och tredje plats, tjoho.

Avslutningsvis var det fest på jobbet, eller som vi säger på 9:an. Mycket folk hade anmält sig, nästan 100 stycken, maten var jätte god och stämningen blev snabbt mycket god och hjärtlig. När det inhyrda bandet spelat ett par låtar och dansen kommit igång kände jag att det var dags att dra mig tillbaka till hemmets lugna vrå. Imorgon är en annan dag och vad denna har i sitt sköte är svårt att sia om, dock vet jag att jag börjar klockan 07 i morgon och arbetar till klockan 17. Ett tack till alla sköna arbetskamrater för en givande eftermiddag och kväll. Hoppas ni som jag får en välförtjänt vila och att helgen blir bra för er...

Vad är det som händer. Ibland tycker jag att tiden går oerhört fort och att varje vecka är den andra lik. Tur att varje månad har den 25:e, så att man får en påminnelse om att åter en månad är lagd till handlingarna. Den 25:e är ju även en mycket bra dag, speciellt för mig som statsanställd, då den innebär att det smäller till på kontot tack vare all lön...

De sista veckorna, ja hela sensommaren och hösten, har varit i stort sett likadana. Arbete, matintag, sovstund, träning, lite umgänge med familjen och mer arbete. Detta har bara rullat på och anledningen till att jag ser det mer påtagligt är tack vare denna blogg. Jag skriver visserligen inte varje dag, men det jag skriver visar att jag har ett liv fyllt med likheter. Jag som i grund och botten vill vara fri är i stort sett slav under upprepningar. Detta kan låta hemskt men jag tycker ändå att jag kan vara tacksam för det inrutade som händer mig. Tryggheten med att få gå till jobbet, ha någonstans att sova & äta, kunna ge mig ut i Guds natur samt att ha en familj runt sig som jag älskar är något som ger mig full tillfredställelse. Så på det stora hela är jag hur nöjd som helst. Sen är det klart att jag drömmer om att få vara en globetrotter som varje kväll slår läger på en ny plats och som i gryningen ger mig av mot nya djärva mål... 

För övrigt, och tillbaka till verkligheten, så ligger träningen nere denna veckan på grund av en förkylning. De sista veckorna har den dock fungerat riktigt bra och jag tränar i snitt fem dagar i veckan, totalt blir det ca sju - åtta timmars träning per vecka. Jag är mycket nöjd med detta och inser att jag inte klarat av denna mängd av höst träning på säkert tio år. Kul? Ja jag älskar det och ser med viss iver fram mot den kommande säsongen och vad jag kan få ut av den.

Min syster fyller år i dag och jag har varit där och grattat henne. Min fru fick stanna hemma då hon höll på att svimma i badrummet en stund innan vi skulle åka. Jag förpassade henne till sängen innan jag åkte och kollade så att allt var ok med henne. När jag kom hem låg hon kvar och jag tror att hon var i stort behov av sömn och lugn och ro. Ibland kan syskonproblem och mycket arbete på obekväma tider suga musten ur en och då måste man ta igen sig och vila.

Jag vill ändå passa på att även i detta media säga "Grattis syrran och tack för gott fika och trevlig samvaro".

När jag kom hem käkade jag och efter det blev jag enormt trött. Vägrade dock att gå och lägga mig då jag måste komma i säng i tid, annars blir jag trött på jobbet i morgon. Gick därför iväg till jobbet för att träna lite och avsluta det hela med ett bastubad. Började lyfta lite skrot men kom på att det var oerhört tråkigt. Kom då på något mycket roligare och lika ansträngande, trappgång. Gick helt sonika iväg till trapphuset och transporterade mig upp till nionde våningen genom att gå på vart annat trappsteg. Detta var i jämförelse med styrketräningen oerhört roligt. När jag kommit upp till nionde våning tog jag hissen ner för att åter gå upp till  nian. Detta upprepade jag tio gånger och jag kände hur muskelmassan i benen hade problem med att stanna kvar innanför huden, vilka stora muskler jag byggde. Dessa tio gånger gjorde att jag totalt förflyttade mig ca 300 höjdmeter. Om jag är frisk? Vill du verkligen att jag skall ha någon synpunkt om det.

Jag säger det som Kenta sjöng "Just i dag är jag stark, just i dag mår jag bra"...

I går var det fotboll i Borås, Elfsborg mötte Örebro. Matchen var väl ingen höjdare har jag förstått och enligt de som såg den var Elfsborgarna mycket slöa och omotiverade. Synd tycker jag när det ändå kommer nästan 9000 åskådare och tittar på denna säsongsavslutning. Nog om detta.

Jag arbetade igår och tillsammans med mina kollegor skulle vi hålla reda på svansarna från Elfsborg och Örebro. Vi fick ligga i och vara på tå hela tiden och lyckades tack vare detta hålla ordning på de inblandade. När klockan närmade sig matchstart och Elfsborgarna skulle göra sin uppmarsch till arenan kom det ett oväntat larm på radion, "Stort bråk i stadsparken". När jag hörde detta tänkte jag "Vem faan bråkar? Alla svansarna från Elfsborg är ju här". Två patruller åkte i omgångar till stadsparken och döm om min förvåning när de konfirmerade att det var ett större bråk med ca 30 inblandade. När poliserna anlände spreds kämparna som löven i vinden, men några stycken fick följa med till polisstationen och syna dess betong från insidan.

När vissa frågor blivit besvarade framkom det att ingen Elfsborgare varit inblandad. Däremot hade Örebroarnas svans gjort upp om ett möte med svansen från Örgryte IS, från Göteborg och superettan. Alltså! Matchen var mellan Elfsborg och Örebro, men bråket i Borås Stadspark var mellan Örebro och ÖIS??? Sug på den du...

I dag var det begravningsgudstjänst för min farfar. Köpte kläder häromdagen för att ha idag. Det blev svarta byxor, vit skjorta, svart/grå tröja samt en grå yllerock, kanon fina grejer. Så i dag på morgonen klippte jag mig, med trimmern, rakade mig och tog på mig mina nya kläder. När jag tittade mig i spegeln trodde jag knappt att det var mig själv jag såg. Jag hade lyckats klä mig så snyggt jag bara kunde inför min farfars begravning och det var det som var meningen. Jag vet att klädseln inte har någon betydelse, men i detta fallet var det en hedrande gest från min sida gentemot min farfar och det kändes jätte bra.

Begravningsgudstjänsten var fin med mycket solosång, fina psalmer och musikstycken med trumpet och orgel. Prästen som höll i akten skötte sig kanon bra och det kändes genomtänkt, avspänt, glatt och sorgligt. Jag kom på mig själv med att ena stunde fälla en tår och den andra sitta och le åt ett ljust minne som dök upp. Farfar låg i en ljus kista med en blomuppsättning av gula rosor på. Runt omkring kistan, på golvet, stod vackra blommor med hälsningar skrivna på fina band. Det enda som saknades var lukten från hans ständiga följeslagare, pipan.

När akten var över blev det lite skön oreda i kapellet. Människor som varit med hälsade på varandra, skrattade, fällde en tår och pratade huller om buller. Även detta kändes härligt då farfar var en man med glimten i ögat, lagom disträ/glömsk, nära till skratt och i vissa fall total avsaknad av ordningssinne. Han var dock aldrig plump utan kunde föra sig på ett oklanderligt sätt när det behövdes. Alla egenskaper balanserade han på ett alldeles utmärkt sätt då han i grunden hade stor respekt för varje individ. Därför blev oredan i kapellet så härlig då det var sans och balans i det hela.

När jag till slut var tvungen att lämna kapellet kändes det i hela kroppen som det definitivt sista farvälet. Vår gemensamma resa tog slut där och jag hoppas att han har det gott där han är till dess att vi ses igen...

Livet går dock vidare, vilket jag faktiskt är full medveten om. Redan när jag kom ut på den blåsiga, men soldränkta, gårdsplanen fick jag sätta mig till rätta i en varm bil för fortsatt färd till en minnesstund. Minnesstunden var mycket trevlig och jag satt länge och pratade med mina kusiner, som jag inte sett på många år. Vi kusiner hade många roliga minnen att prata om, främst om när vi var i fjällen och farfar var reseledare. Vi skrattade gott och det kändes under denna minnesstund att farfar satt sin prägel på många människor genom sitt intresse för dem han mött, ung som gammal. Jag har sagt det förut och säger det igen, "Vilken man".

Vad svårt det är ibland. Svårt att hålla igång och driva på en arbetsgrupp när det mesta arbetet är avklarat och tiden mer än väl räcker till. Kom dock på lite saker, under promenaden hem, som vi måste fixa till så resultatet blir perfekt. Ingen skugga skall dock falla över gruppen som jag tycker gjort ett alldeles lysande arbete. Med tanke på att de läst i två år, varit aspiranter i ett halvår och nu blivit "tvingade" att fördjupa sig under ytterligare sex månade när de inget hellre vill än få komma ut och arbeta på riktigt. Bra jobbat gruppen!

De senaste dagarna har Borås Tidning skrivit om ett projekt som myndigheten är på gång att sjösätta. Det innebär att vissa stadsdelar skall få en mer tillgänglig polis. Detta skall leda till att vi som poliser inte enbart skall dyka upp när det är "bråk på gång" utan det skall leda till bättre kontakter mellan polisen och de människor som vi skall serva. Jag tror detta är jättebra då man kan få en mängd trevliga och viktiga kontakter samt att man på sikt avdramatiserar mötena mellan polis och allmänhet. Jag tror inte på ett samhälle bestående på vi och dom där det råder rädsla och hat mellan grupperna. Detta leder bara till misstroende, förtal och rena våldssituationer. Om alla i samhället kan lära sig att prata med varandra tror jag på sikt att man kan uppnå ett trivsam miljö där de flesta respekterar varandras skilnader. Jag tycker dok inte att polisen får glömma bort sin yttersta roll i samhället, den represiva. Händer något skall vi göra vad vi kan för att gripa och lagföra den som gjort det.

Ett litet problem som uppstått efter tidninges artiklar är att en grupp yngre män tror att denna insats från polisen är riktad mot dem. Jag tycker det är synd att de själva ser sig som offer och vänder allt sitt ugdomliga hat mot samhället, och som företrädare för detta oss poliser. Anledningen till denna insats, som är tänkt att vara under lång tid, är att samhällets samtliga aktörer skall delta vilket gör att vi med bra kontakter med invånarna kan få till ett närområde som speglar deras behov. Eftersom trygghetsmätningar och andra undersökningar ligger till grund för denna insats är den i själva verket något som invånarna i dessa områden eftersträvat under lång tid. Alltså kära, arga unga män "Polisen kommer till er för att de i ert område vill det - inte för att punktmarkera er".

Nyss hemkommen efter en lång dag på jobbet. Gick och lade mig i går vid 23-tiden och vaknade klockan 01 pigg som en lärka. Bytte försökasovställning ett oräkneligt antal gånger innan jag gick upp och läste morgontidningen klockan 03. Åter i säng vid 03.30 efter det att tidningen var läst och nattmackan var nedsköljd med ett stort glas vatten. Somnade efter ett par varv i sänghalmen och vaknade helt dyngtrött klockan 07.10 när klockan ringde. Upp och iväg, till en dag i innesittandets tecken. Den grupp jag är med i håller nu på med slutfasen av vårt lilla projekt vilket innebär en del skrivande, kopierande och visst tänkande. Tur att gruppen är så energisk och att vi har kaffekokare i vårt lilla samlingsrum annars hade jag nog inte klarat av att hålla mig vaken.

Klckan 16 var det dags att gå hem, men jag hade tagit med mig träningsgrejerna och ställt dem i omklädningsrummet. Efter ett litet dividerande mellan den onde och den gode, i min ganska innehållsrika hjärna, beslutade jag mig för att byta om och köra ett pass. Lurade upp mig själv på löpbandet och körde ett helt underbart intervallpass i 50 minuter. Svetten lackade och de lyftande kompisarna, runt omkring, gjorde sitt med nedlåtande hejarop och mängder av gliringar. Allt i vänskaplig anda. Efter lite vattendrickande och stretching väntade den varma sköna bastun. Så nu sitter jag här hemma och känner mig mycket nöjd.

Har längtat efter att få träffa mina barn och tog långa kliv för att komma hem så snabbt som möjligt. Hemkommen gjorde jag dock upptäckten att pojken är och tränar och frugan och tösen, ja dom är nog på stan och "tittar" på kläder. Men den som vänta på något gott väntar aldrig för länge...

Fick en liten ledsam tanke under lunchen idag. Gick ut på en närliggande restaurang för att äta och när jag satt där for tankar om farfar över mig. Såg honom så klart framför mig och drömde mig bort en stund till hans köksbord med kaffe, dopp och tipslappar. Kunde nästan känna lukten av hans pipa stoppad med Greve Hamiltons blandning. Vaknade till liv med en liten tår i ögonvrån och insåg att det är begravning på fredag. Då skall jag vara snygg med vit skjorta, svart slips, kavaj och nyrakat ansikte.

Jag tycker veckorna går i en rasande fart, idag är det söndag igen. Vaknade vid 13-tiden efter att ha kommit i säng, efter jobbet, vid 04.20 Tänkte först tillbringa dagen framför TV´n men gick istället bort till träningslokalen på jobbet för att rycka lite i stängerna. Till min glädje och förtjusning visade det sig att de som skulle arbeta kvällen lommade in precis när jag skulle köra igång, så istället för att skulptera musklerna på min halvslappa kropp blev det ett par matcher innebandy. Eller slagsmål med liten boll kan man väl kalla det. Resultatet av det hela blev att svetten rann ur de överfulla porerna, hjärtat bankade och musklerna blev fulla med mjölksyra som levern inte han bearbeta. Till vilken nytta? Resultatmässigt gick det inget vidare men jag blev glad i sinnet av att få springa av mig så det var väl värt arbetsinsatsen.

Efter denna sköna eftermiddags träning gick jag iväg för att träffa frugan för det obligatoriska söndagsbesöket på Pizzeria Campino. Med i dag var även min dotter som kände att hon behövde samla kraft inför den stundande söndagskvällsläxläsningen. Vi käkade pizza och kebabtallrik och åt så våra magar blev mer än väl fyllda. Det var trevligt att sitta och prata och äta tillsammans och efter middagen åkte dottern upp till sin mamma och jag och frugan tog en liten promenad på den folktomma stan.

Promenaden gick förbi Videomix och efter en halvhalt där kom vi hem med tre videofilmer och en påse godis. Filmkväll, jabadabadooooo...