Nu är jag på jobbet åter igen och allt är som tidigare. I torsdags jobbade jag dagpass och beslutade mig för, när ja kom hem, att jag skulle testa min pannlampa i skarpt läge. Sagt och gjort klockan 22 var allt på plats, hjälm, pannlampa, inlines och stavar. Det bar iväg ut mot gamla soptippen och lampan funkade riktigt bra. När det sedan blev helt mörkt runtomkring åt dock det kompakta mörkret upp ljuset som kom från lampan och jag såg inte riktigt vägens profil, lösa stenar mm. Det var kanske lika bra det för blir man för försiktig kan man ju dratta på ändan, och detta skedde inte. Ett gott omen...

Fredag, lördag och söndag innebar natt-, natt- och kvällspass på jobbet. Kände under dessa att hostan som försvann för 14-dagar sedan återkom. Det är ju inte långt kvar till årets tävling, SwedishPoliceAdventure, en 24-timmars multisport tävling för poliser uppe i Kolmårdens djupa skogar börjar. Nämligen den 4 september klockan 00.00 så en viss oro spreds i kroppen. Så igår bestämde jag mig för att vara med i en träningstävling som vi ordnat själva, för att få upp tempot inför SPA. Vi körde löpning, orientering, MB-cykel och så lite avslutande löpning. Tanken var att blåsa ur kroppen och om det fanns en infektion få den att gå igång.  

De första två löpmomenten gick bra, samt halva MB-cyklingen, sen var det väl så nära väggen jag kan komma. Jag trampade och trampade men kom nästan ingenstans. Detta är väl egentligen ingen fara men vi körde i lag med tre i varje och det kändes något bedrövat att behöva vika ner sig och vara som ett ankare för de andra två. Men i natt fick jag svaret på varför det gick som det gjorde. Jag vaknade vid 01 och kände mig mycket varm. Gick upp och tog tempen som visade 39,3 och vi killar som brukar vara dödssjuka vid 37,5. Undrar om jag överlever...

Så nu ligger jag i soffan mellan två filtar, svettas och fryser om vartannat och tycker det mesta är toppen. Febern måste ju slå ut dessa gäckande bakterier och med en vecka kvar hinner jag ju att bli feberfri i god tid före starten i SPA. Visst är livet fantastiskt.

Nu i dag tar semestern slut, men jag har sparat lite dagar så i december åker hela familjen till Thailand, och Patong, i tre veckor. Känns skönt att efter den misserabla sommaren ha något att drömma om, som inte ligger så långt bort i framtiden.

Idag har jag varit ute och sprungit ca 9 kilometer. Det började lite trögt men sedan mjuknade kroppen upp och det gick med en ruggig fart, enligt mina mått mätt i alla fall. Det är skönt att kroppen mår bra och klarar av det man vill att den skall göra. Nu vill jag bara genomföra några cykel och inlines pass sedan är jag nöjd. Vi åker till vår multisport tävling måndagen den 3 september, startar klockan 00,00 den 4 september och kör så det ryker.

Känner dock att jag behöver testa min pannlampa i så kallat skarpt läge innan dess. Hoppas att jag i morgon, efter att ha jobbat dagen, klarar av att ge mig ut på en inlinesrunda med pannlampan vid 22-tiden. På tal om denna pannlampa, som jag köpte via multisportspecialisten (som drivs av en av Sveriges bästa multisportare: Flinta), så testade jag den hemma igår. Jag bad frugan släcka ner hela lägenheten och ställa sig på det mörkaste stället, i hallen. Därefter applicerade jag pannlampan på min rakade skalle, tände lampan, gick ut i hallen och hittade min fru direkt. Vilken kanon grej, den lyste så starkt så Det bidde dagen...

Jag gillar att vara ute och springa. Idag var det molningt men varmt och efter att ha vaknat till liv, samt varit på jobbet och grejat lite var det dags att snöra på sig skorna och ge sig ut. För säkerhetsskull tog jag på mig mitt vätskebälte preparerat med vatten och i dess ficka la jag en förpackning med gel. Gellen innehöll snabba kolhydrater och är bra att ha om man börjar tappa kraft under rundan. Efter ett par kilometer på asfalt vek jag av in i skogen, så skönt det var. Jag sprang på mjuka skogs- och grusvägar och kom på mig själv med att inte tänka på någonting, med andra ord den ultimata löpupplevelsen.

 Efter en timma förbrukade jag hälften av gelen, drack lite vatten och fortsatte i min egen lilla värld. Då helt plötsligt fastnade höger fot i en rot, jag föll framåt och kanade på det blöta och leriga underlaget ståendes på mina utsträckta armars händer och knäna. När jag stannade upp efter ett par meters kanande, vi talar ju inte om några högre farter, och jag avslutat det hela med att doppa pannan i leran vad gör jag då. Jo, som den naturligaste sak i världen såg jag mig om för att se efter att ingen sett vad jag gjort, det hade ju varit pinsamt. Därefter ställde jag mig upp, kollade över de leriga kroppsdelarna, konstaterade att allt var helt och fortsatte springa. När jag så skulle passera ett finare gräsparti passade jag på att torka bort de värsta spåren av det tidigare fallet. Syns inget så har ju inget hänt...

Efter ca 2 mils löpning kom jag åter till bostaden och efter en varm dusch kunde jag sätta mig vid ett dukat middagsbord. Vilken skön semester jag har...

I dag har jag hackat fram, plockat, skrapat rent och staplat tegelsten. Ett helt underbart hjärnbefriande arbete där jag kan gå i min egen lilla värld, utan att behöva tala med någon. Det enda jag behöver vara observant på är om det är hel- eller håltegesltenar, dessa skall nämligen inte staplas tillsammans utan var för sig. Anledningen till att jag gör detta är att jag i våras lovade en kompis att hjälpa honom med det, då han själv hade upp över öronen fullt med arbete. Frågan han ställde var "Jag har en liten hög med tegelsten som behöver staplas kan du hjälpa mig med det". Utan att ställa några närmre frågor om denna hög svarade jag "Ja". Högen var när jag första gången såg den i medeltal 3 meter hög, 14 meter lång och 6 meter bred. Efter ca 30 timmars arbete ser jag knappt att jag börjat.

Idag spenderade jag 3 timmar vid högen och för en gång skull regnade det inte. Arbetet i sig är ju något monotont men det är ett oerhört bra tillfälle att träna pannbenet. Under våren lade jag in ett cykelpass före och ett efter stenplockningen för att på så sätt förena nytta med nöje, samt för att kroppen skulle få vänja sig vid ett hårdare arbete under längre tid. Har därför märkt att jag blivit starkar både i armar, ben, rygg och mage. Skönt...

Efter denna stenplockning var det dags för veckans söndagsbesök på pizzeria Campino. Det blev en kebabtallrik med ris och vitlökssås. Kanon. Med denna laddning i magen gick jag och frun min hem och tittade på film vilket var hur skönt som helst. Vi låg i varsin soffa och softade. Kroppen är mör av stenplockningen så i dag blir det inte någon ordinarie träning, så dagen betecknas som en vilodag. Men i morgon skall jag försöka köra två träningspass, ett löppass och troligen ett pass på cykeln. Ser redan fram mot det...

På tal om cykel. Precis jämte min stenhög fanns det idag en kontroll vid en motionscykeltävling. Plötsligt kom en man, som deltog i detta motionslopp, gående mot mig och talade om väder osv. Han avslutade sitt lilla tal med att påtala att han tänkte uträtta ett litet behov, vilket jag naturligtvis inte nekade honom. Döm om min förvåning när jag reste mig upp, från min hukande ställning när jag skrapade rent teglestenarna, och såg hur mannen stod och pissade på andra sidan om högen jag staplade ca 1,5 meter från mig. Hade han gått 10 meter längre bort hade han haft ett par hektar skog att uträtta sina behov i. Det är inte alltid man förstår hur andra tänker...

För några dagar sedan var min förhoppning att mitt kära Elfsborg skulle visa Sverige att de faktiskt är ett topplag i Allsvenskan. Jag hoppades så att de skulle göra detta då matchen mot Valencia inte gjorde dem rättvisa, spelarna i Elfsborg har faktiskt en fantastisk inställning. Så vad hände i dag mot GAIS. Jo, som vanligt lite trögstartat men sedan kan man väl likna det vid en välkänd ketchupeffekt. Jag menar 5 - 1 mot GAIS, efter underläge med 0 - 1, det var en stor flaska ketchup det. Stackars GAIS...

Före match som vanligt ett större gäng skräniga GAISáre, som tycker det är skönt att få leka storebror ett tag, på vår Rådhusterrass. Mycket öldrickning, sång, skrål och ramsor av blandad kvalité. De yngre GAISárna som går fram och åter mellan Rådhusterrassens utsida och MC Donalds, inte lätt för dem att veta om de är barn eller vuxna i det läget. En salig blandning av supportrar och huliganer mellan 15 och 50 år.

Våra egna Gulliganer på Harrys där de som vanligt inmundigar hummeldrycker, sjunger sånger, diskuterar taktiska finesser och långsamt går in i dimman. Utanför vankar Elfsborgs nya företeelse, Gula Huliganer, omkring för att se om de kan få chansen och visa hur stora och starka de är. Dessa gossar i 15 - 20 årsåldern som suttit vid datorn och sett inslag från slagsmål mellan redan etablerade huligangäng som finns på marknaden, köpt huligan uniform och tandskydd. Så oerhört töntigt...

Jag har svårt att förstå det häftiga i att bestämma tid och plats för ett slagsmål med ett annat huligangäng. Och för att ingen skall bete sig för dumt, för de vill ju ändå vara civiliserade, så finns det domare från ett tredje huligangäng som ser till att det hela går till enligt tidigare bestämda regler. Så djävla fjantigt. Dock har våra Gula huliganer ännu inte kommit till denna nivå, utan de får hålla sig till att stå framför GAISárna och när dessa kommer gapandes mot dem får de springa utav bara faan. De Gula huliganerna har även, precis som Borås stad, förstått att man kan inlemma vår å Viskan i det hela. Detta gör dom genom att mitt mellan två broar stå på motsatt sida, gentemot GAISárna, och därifrån ropa spydigheter, visa fingret och till råga på allt dumt räcka ut tungan. Hur vuxen får man bli?

Av någon anledning kommer frågan varför upp i huvudet. Alla dessa unga och lite äldre män är inte dumma i huvudet, en del har verkligen hjärnan med sig. Förutom det har många av dem jobb, familj, fritidsuppdrag och liknande Svensson aktiviteter, ändå står de där och ropar "Onani Onana Onanera", "Alla heter Glenn i Göteborg", "Solna tattare" mm. Är det adrenalinpumpningen som våra förfäder fick vid björnjakt och liknande som de är ute efter. Har de tråkiga liv som måste fyllas med något som är precis tvärt mot det ordnade, trygga och slentrianmässiga. Eller är det så enkelt att de inombords mår så dåligt så för att få kontroll över detta behöver de slå någon på käften, mår inte jag bra skall inte någon annan må bra.

Svaret är nog dolt i varje individ, men det hela är ändå ganska intressant att fundera över. Det finns dock ingen anledning att Elfsborg får en svans med fans av detta slag, det är man inte förtjänt av och kan vara utan. Jag hoppas att frågan snart når Elfsborg och dess riktiga Gulliganer och att dessa visar att Gula huliganer inte accepteras utan är en subkultur vi kan vara utan. Idrotten förbrödrar! Hm...

På tal om ingenting. Idag är det lördag och då vet alla att det är dags för lördagsgodis. På väg hem gled jag in på Videomix och inhandlade 3 hekt färskt godis som nu skall avnjutas framför TV´n. Trevlig kväll...

Har precis varit ute på en liten löprunda och sitter nu framför datorn och äter. Bestämde mig, efter att ha läst boken "Den självläkande människan", att jag skulle försöka äta lite nyttigare mat med mer energiinnehåll. Detta har resulterat i att jag när jag äter bröd, vilket händer morgon - mellanmål - kväll, så är det osötat rågbröd som gäller. Sånt där mörkt, nästan svart bröd, som ser ut som om det är gjort av bark. Just precis sådant bröd äter jag nu, och jag kan inte rå för att önske tankarna söker sig till minnesbilden av en härligt saftig kebabrulle med vitlökssås.

Det positiva med denna egentligen väldigt tråkiga brödsort är att den faktiskt ger mig energi. Jag orkar betydligt mer när jag ätit detta rågbröd jämfört med vanligt "nyttigt" bröd. Tre dubbla rågbrödsbitar med pålägg mellan och jag kan genomföra ett tretimmars cykelpass med enbart vatten i cykelflaskorna.

Har troligen inte haft så mycket att göra idag när jag har tid att utveckla tankebanor och funderingar om rågbröd, men men. Löprundan var riktigt vacker och gick i skogen runt en större sjö. Jag tog med mig hunden och jag tror att vi njöt lika mycket bägge två. Tänkte faktiskt hoppa över träningen helt idag, men en liten runda skadar ju aldrig. Hade sådan tur att det myckna regnandet gjorde ett uppehåll och solen tittade fram.

Har under eftermiddagen börjat läsa en ny bok, "The Secret" av Rhonda Byrne. Det lilla jag har förstått av den än så länge är att jag med tankens kraft kan styra mitt liv. Låter spännande! Hade med mig detta i minnet när jag sprang och efter ett tag kom jag in i mantrat "Jag vill, jag kan, jag vågar". Mamma Mia var skall detta sluta...

Fördelen med en av träning värkande kropp och en hund är att jag får en möjlighet att bara gå ut och gå. Jag och frugan tog på oss våra regnkläder, goretex kängor, kopplade hunden och traskade iväg. Det blev en härlig promenad i två timmar med ett väldigt omväxlande väder, ömsom sol ömsom ösregn. Vad skönt att komma ut i Guds härliga natur och få njuta av alla änglars glädjetårar...

Efter promenaden gick vi iväg till restaurang Andreas och åt, hunden åt lite torrfoder hemma i köket och flöt därefter ut på golvet som en svart matta. Andreas är en bra restaurang, alltid tre rätter och man får äta av alla hur mycket man vill. Idag blev det en blandning av ärtsoppa, pannkakor, fisk, kycklingfilé, ris, potatis och sås. Mätt? Ja, det kan jag inte neka till.

Efter detta hamnade jag på Intersport där jag kollade ut några olika löparkläder som jag kommer att handla när lönen hamnar på kontot. Hittade även ett REA-bord, vilket inte känns så svårt nu när alla affärer vräker ut vad de har i sommarkläder. På detta bord stod ett par "gympaskor" till halva priset. Gjorde ett snabbt överslag, kände att jag låg på plus och köpte dem. Mina gamla har fyllt fem år, är spruckna, häldelen på sulan har lossat och jag kan inte ha dem hemma på grund av att de fått en lukt som gör att det krulligaste hår raknar. Så till veckan som kommer skall jag om inte spelmässigt så utrustningsmässigt glänsa när vi lirar innebandy på jobbet.

Under en tid har några hantverkare arbetet i en av lägenheterna ovanför min. Det har inneburit ett visst oväsen då deras hammarslag fortplantat sig i husets betongväggar. Dock har det ändå gått någorlunda bra att lägga sig på sidan med kudden över örat och sova vidare. Men idag kom det en ny...

07.30 vaknade jag med ett ryck och undrade var jag var och vad det var frågan om. Det lät som om någon var inne i min lägenhet och BORRADE. Efter en snabb förflyttning ut i hallen insåg jag att ljudet kom från lägenheten ovanför. Tittade ut genom fönstret, ner på parkeringen, och såg en bil tillhörande en elektriker. Drog slutsatsen att det var denna elektriker som nu huserade i lägenheten ovanför med en slagborrmaskin.

Försökte köra tricket med kudden över örat. Tjena, tjena. Ljudet från en slagborrmaskin går inte att jämföra med det dova, lena ljudet av några hammarslag. Ett slagborr som fortplantar sig i betongväggarna låter som om någon stod och slog, väldigt snabbt, med en slägga på städet i örat. Sova? Glöm det. Nu är klockan 10.30, frukosten och tidningsläsningen är avklarad, det ösregnar ute, kroppen värker något efter en hård innebandymatch igår och han med slagborrmaskinen ger inte upp. Ser ut att bli en bra dag...