Tiden bara rusar på, eller? Denna veckan har gått fort tycker jag. Barnen var här måndag till onsdag och det var kanon. Alltid när de är här upphör mitt bloggande på grund av att datorn står i pojkens rum. I onsdags började jag i mitt nya turlag och fick direkt sätta mig inne för att lära mig nya arbetsuppgifter, vilket har slitit på de utpekade handledarna. I dag fick jag mer eller mindre sköta mig själv då ingen orkade se efter mig...

På träningsfronten har det varit en mycket givande femdagars vecka som i skrivande stund käns i hela kroppen. Två längre löppass, ett spinningpass, två innebandypass och tre stryketräningspass har det blivit. Ett av löppassen gick över stock och sten på vattendränkta stigar, upp och ner runt och på Rya åsar. Efter detta 80 minuter långa terrängpass, där leran stod en till midjan och det klafsade i skorna varje gång foten sattes ner, beslutade jag mig för att springa den sista halvtimman hem. Så skönt det var. Jag såg ut som om jag rullat mig i leran men när jag sprang på landsvägen tittade solen fram och allt kändes bara så jäkla gott. När jag sedan kom in i stan låtsades jag inte om alla konstiga blickar jag fick...

Till helgen skall jag försöka köra ett löppass och ett cykelpass. Jag vet att det utlovats moln och regnskurar, men jag tror stenhårt på soligt och skönt väder. Så det så.