Igår var vädret av den mer ogästvänliga sorten med regn, regn och lite regn. Hade tänkt ge mig ut och cykla men vet att jag i det regn som rådde hade blivit mycket frusen varpå det blev ett 45 minuter långt löppass istället. Kunde dock inte slita mig från den cyklande tanken och begav mig därför till min arbetsplats, ett par timmar innan jag skulle börja, där det står en gammal spinningcykel i vår träningslokal.

Full av motivation med en fylld cykelflaska, cykelbyxor och en mp3 spelare skred jag till verket. Så oerhört jättetråkigt det var. Trots att jag spelade gamla dunka - dunka låtar i spelaren, E-type - Techno - Eurodisco - mm, fick jag slita för att härda ut de 45 minutrarna jag hade bestämt mig för. Tack vare mitt ganska tjocka pannben genomled jag den tid jag bestämt och tog mig i mål. Efter lite stretching och knaprande på en energikaka fick jag min belöning i form av en varm bastu. Jag älskar att bada bastu. Sitta där i värmen, slänga vatten på aggregatet och känna den varma ångan svida mot huden. Hur skönt som helst. Bastubadet får mig också att glömma, så efter en stunds avkoppling där var jag helt överens med mig själv om att trampandet på spinningcykeln var ett fullgott alternativ om vädret omöjlig gjorde ute cykling. Hur smart är jag på en skala...

Ibland, eller kanske ganska ofta, tar jag mig genom livet med något nedböjt huvud. Jag fokuserar mig så hårt på att ta mig fram genom de vedemödor jag möter att jag missar allt annat som far förbi. Som tur är har jag människor i min omgivning som då och då gör mig uppmärksam på att allt jag möts med inte är negativt. Min fru säger ganska ofta "Förstår du hur många det är som tycker om dig och det du gör, och vilken respekt de har för dig". Jag tittar på henne, tänker efter och inser att hon faktiskt har rätt.

Idag fick jag åter ett exempel på att någon tycker om mig. Jag och min dotter skickar väldigt ofta små kommentarer till varandra via våra bloggsidor. När jag läste hennes bloggsida idag hade hon med feta bokstäver skrivit något i stil med "Min pappa är bäst bara så ni vet det". Jag tyckte detta var jätte gullligt och roligt skrivet och kom på mig själv med att sitta framför datorn med ett fånigt leende över läpparna. Mungiporna gick faktiskt från öra till öra. Hon är för go min lilla dotter, men snart klarar hon allt själv för hon blir 18 i december...

Tack min lilla fru, min dotter och min son för att ni finns där för mig. Ni skall veta att ni förgyller mitt liv och ger det ett ovärderligt innehåll.

Ja, där satt den! Idag vet i tusan vad som tog åt mig. Kan det vara alla näringsrika smooties eller beror det på den mineral och vitamindryck som jag tvingar i mig varje morgon. (Den smakar inte jordgubb, om man så säger) Eller var det på grund av den ljuva höstdagen med sitt värmande solsken, samtidigt som mina lyckliga stjärnor låg i rätt bana. Troligtvis är det en blandning av detta samt att jag har skickat ut rätt tankar i universum...

Jag lyckades nämligen genomföra två löppass under denna ljuvliga dag. Först var jag ute och sprang med hunden, Lady, i 35 minuter. Efter detta pass åt jag lunch, besökte min arbetsplats (vilket var mycket givande) samt tog en fika med min far. Det sistnämnda är värt ett eget litet kapitel.

Efter besöket på arbetsplatsen tog jag en sväng på stan. I min hjärna hade det vuxit fram att jag skulle ut på ytterligare ett löppass. Tänkte därför unna mig en stor kanelbulle och kaffe som uppladdning. Gick till café Orion och drog upp dörren. Vem stod där och höll i dörren på insidan om inte min far. Vi blev bägge förvånade och bestämde direkt att vi skulle ta en fika tillsammans och sitta ner ett par minuter. Sagt och gjort, efter ett par minuter i kön satt vi vid ett litet bord och njöt av kaffet och varandras sällskap. Det var riktigt trevligt...

Efter fikan gav jag mig iväg hemmåt och drog på mig mina löparskor och kläder, fyllde på flaskorna i vätskebältet, stoppade med en energikaka och gav mig iväg ut. Sprang på härliga skogsvägar, och under tiden som solen var uppe sken den på lövens färgprakt. Snacka om livskvalité. Jag sprang i ett lugnt och skönt tempo och var ute i en timma och 45 minuter. Fick dock göra ett litet stopp och huka mig ner bakom några buskar ca fyra kilometer hemmifrån. De sista hundra metrarna kände jag att något skavde mellan skinkorna. Gjorde en visitation på mig själv när jag kom hem och fann ett stort barr från en monstertall. När detta var avlägsnat var problemet löst och njutningen fulländad...

I kväll var det riktigt kallt ute. Jag är inte van ännu vid kylan så när det blev stjärnklart åkte den tjocka tröjan på under uniformsjackan. Stod ute mellan klockan 16 och 21 och för första gången på denna sidan sommaren blev jag kall ända in till skelettets delar. Kom hem efter jobbet och satte mig framför TV´n, där det var K1 matcher, och åt några smörgåsar. Tankarna for iväg och hamnade på den kommande semestern i Thailand, närmare bestämt Patong Beach på Phuket.

Jag längtar till värmen, de trevliga människorna, den goda maten och att få ha tre hela veckor med min fru och mina två barn. Om snart två månader, den 13 december bär det i väg...

Anledninge till att jag stod ute under kvällen var att vi bevakade Elfsborgs match mot Halmstad. Vi hade inget direkt att göra så ikväll kunde vi se lite av fotbollen. Oturligt nog missade Elfsborgarna några givna lägen och spelade bara oavgjort. Men det som etsade sig fast mest i mitt minne var att de blev trötta så fort, samt att de såg så loja ut. Jag tycker de borde ta ett större ansvar då de faktiskt är artister som 12 500 människor i publiken har kommit för att se på. Det kräver en viss offervilja och uppoffring. Jag tycker även att det är märkligt att killar som har detta som yrke inte är bättre tränade än att de kroknar efter 60 minuter. Jag är medveten om att det kan vara svårt att tända till i alla matcher och att serien är lång, men någonstans tycker jag ändå att de är priviligierade som får betalt för något som till största delen hör till det roligaste dom vet.

Själv skulle jag mer än gärna få betalt för att idrotta, men vem vill se en gammal gubbe gneta sig igenom en Ironman i tighta sportkläder? Naturligtvis ingen, och utan publik ingen tid i TV, och utan TV tid inga pengar, och utan pengar ingen inkomst tilll mig. Därför får jag fortsätta mitt idrottande på mina fridagar. Tur att det är så himla roligt...

Efter ett par sena kvällars arbete, till 04 på morgonen, känner jag mig i dag så där härligt slö. Det regnar ute och det kompakta grå, med all färg på trädens blad, gör att det är extra skönt att bara kura inne i värmen.

Veckan som har gått har innehållit lite av varje:

* barnen var här till i onsdags, och vi hade det hur roligt som helst.

* jag och min syster var ute och fikade på stan, för första gången på hur länge? ja det  minns jag inte.

* jag var med och beställde blommor till farfars begravning samt vad som skulle stå på de medhängande textbanden. "Sov gott Lirarn" ja så fick det bli.

* arbetade på Elfsborgs match mot Dinamo...

* har kommit igång med projektarbetet med de nya kollegorna. Det är hur kul som helst för de har en sådan sprudlande energi, så det går nästan att ta på den.

* träningen fungerar riktigt bra. Har tränat fem dagar och hunnit med både löpning, cykel och simning.

* var iväg på ett intressant möte i onsdagskväll och fick höra hur odemokratiskt det gick till väga när vi fick vårt nya pensionssystem infört. Kusligt egentligen med all odemokrati i vårt så hyllade demokratiska samhälle. Frågan är om man vågar skrapa för mycket på ytan. Tänk om allt bara visar sig vara en illusion.

I övrigt försöker jag starta varje dag med att se positiva målbilder angående mig som make & pappa, framtida arbetsuppgifter, framgång i träning, huslig och redig i hemmet, samt se mig som ekonomiskt lyckad. Med andra ord "Jag försöker få till något som likna meditation". Och med tron om att det är mina tankar som styr mitt liv hoppas jag att det funkar.

Jag älskar livets mångfald...

Vilken start jag har fått med löppass både måndag och tisdag. Riktigt skönt att komma igång igen och känna att kroppen svarar på träningen. Idag är jag dock lite seg så jag får se vad som händer i träningsväg. Har under den första tiden tänkt ha ca två vilodagar i veckan, så det blir lite mjukstart över det hela. Har även gjort ett ganska detaljerat schema så att träningen stegras i en takt som är bra för kroppen. Det hela käns positivt och i mina tankar finns inget annat än ett lyckat genomförande. Roligt? Ja, det tycker jag faktiskt...

Har även en sida på Funbeat.se där jag lägger in min träning. (Och ser den sedan i häftiga diagram mm) Var inne i en diskussionsgrupp där och läste om smooties och tyckt detta lät nyttigt och gott. Gick iväg till Coop i måndags och där inhandlades en stavmixer, nötter, frukter, fil, mjölk mm. Så nu produceras smooties på löpande band här hemma, ingen slipper undan. (Även hunden har fått smaka)

Regnet det bara öser ner, idag som igår. Igår fick jag masa mig upp ur sängen efter bara sju timmar i den. Det var kalasdags hos min syster då hennes två största barn, Max & Tea, fyllde 14 respektive 10 år. Med kudden fortfarande vid örat kom vi dit och blev bjudna på pastasallad med efterföljande tårta. En riktigt bra start på dagen med tanke på att jag under tiden som jag år bälgade i mig tre muggar kaffe...

Min syster med familj bor väldigt vackert, om än en bit från civilisationen, vid en sjö. Utsikten är magnifik och bara att vara där gör att jag känner mig rofylld. Vi hade med oss vår hund och den tillsammans med en drös av ungar gjorde att kalaset inte gick i tysthetens tecken. Efter ett par timmars gemytlig samvaro vände vi åter mot hemmet, skjutsade av min mor och far. (Vi har nämligen ingen egen bil, sedan två år tillbaka.) Tack syster yster och Martin för ett trevligt kalas...

En bra bit in på eftermiddagen, nästan när det blev kväll, gick jag och frugan till Pizzeria Campino. Vad gott att få trycka i sig en härligt onyttig pizza och bara njuta av det. När vi gick därifrån kände vi båda att det var som om man ätit varsin sten som åkt ner och lag sig som en klump i magen. Åter i hemmet började jag vanka fram och tillbaka en stund varpå frun min bad mig göra något aktivt. Eftersom hennes ord är min lag, mest när det passar mig, tog jag fram löparskorna och gav mig ut i regnet. Vad härligt det var att jogga en stund denna mörka och regniga kväll. Efter 50 minuter var jag åter hemma och efter en varm dusch kände jag mig härligt avslappnad.

Idag är det den 1 oktober, om du inte redan visste det. Idag går startskottet inför säsongen 2008. Har just nu ingen större lust att ge mig ut på en runda, men dagen och kvällen är lång så vi får se vad det blir...

Har under en tid försökt tänka ut några mål inför 2008. Här är några av dom:

* Springa en 6-timmars tävling den 15 mars i Skövde.

* Genomföra en Ironman på en tid under 11 timmar.

* Vara harmonisk och ha balans i livet/kroppen. (familj, arbete, träning, sömn, mat)

Detta kändes seriöst. Jag önskar mig själv lycka till och påminner mig samtidigt om att "Det är mina tankar som styr mina resultat".