Vaknade idag av att telefonen ringde, och hade inte en aning om var jag var. Som tur var så var det frugan som svarade i andra ändan vilket gjorde att jag sakta men säkert lyckades orientera mig i tid och rum. Anledningen till mitt något snurriga tillstånd var att det under helgen varit mycket jobb och lite sova. Har haft att göra hela tiden på jobbet, och förutom de ordinarie händelserna hade jag ett försvinnande, två dödsfall och två bränder att sätta tänderna i. Mycket skriva blev det men resultatet blev riktigt bra. Naturligtvis hade jag hjälp av duktiga medarbetare, för ensam är inte alltid stark.

Det mykna jobbandet visade sig naturligtvis även i träningsmängden, som blev ringa. Styrketränade lite i lördags och spelade, mot bättre vetande, innebandy igår. Ibland är jag bra korkad. Här har jag tagit det lugnt med löpningen i en vecka och så spelar jag innebandy det första jag gör, bara för att det saknades en gubbe. Vad hände? Jo naturligtvis nöp det till i min högra vad igen och började smärta lite grann. Osmart? Jajemän...

När jag vaknade till idag hade jag dock inge smärtor i vaden och tänkte en liten runda kan ju aldrig skada. Tittade ut och såg att det snöade utav bara den och bestämde mig för en kortis löpning. På med grejerna och ut och pulsa snö i 35 minuter. Det gick riktigt bra. Kort och långsamt så att blodet fick strömma igenom vaden. Efteråt var det något stelt, men det gjorde inte ont. Så nu har jag bestämt mig för att köra sakta men säkert och ingen innebandy. Måste ta det lite försiktigt för om fyra veckor är jag i Portugal på träningsläger. Jabadabadoooooo...